Malmö, 5 feb – I Sverige finns mer än en miljon singlar över 60. Majoriteten är kvinnor. En grupp som tidigare ofta hamnat i skymundan kliver nu fram i ljuset. Att sitta hemma och vara nostalgisk är inget för dem. Istället är kalendern fulltecknad: gokart, pubrundor och ridning på islandshästar. Sex singelkvinnor gör bilden tydlig: att vara singel är inte att vara ensam.
Vi ses på en restaurang i centrala Malmö. Utanför faller snön, inomhus sprakar spisen och klingande glas överröstar emellanåt sorlet från gästerna.
En bit in i lokalen sitter Lena Bäckström, Ingrid B, Maj-Britt Rudnert, Christel Andersson, Lisa Ljungberg och Emmy Omander från föreningen Singel 365. De är alla 40- och 50-talister, singlar och väldigt nöjda med det.
Varje måndag träffas de här på Bröderna M i Malmö. Varannan fredag träffas de för andra aktiviteter, och ofta hinner de ses någon eller några gånger däremellan.
Det är väl många som känner att fredag, lördag, söndag kan vara lite jobbiga som singel, men sen föreningen startade har jag inte känt så en enda gång, säger Emmy Omander.
Nej, snarare tvärtom, fyller de andra i. Ibland är det svårt att få tiden att räcka till. Veckorna fylls av middagar, kanotpaddlingar, gokartkörningar, pubkvällar och teaterbesök. På schemat finns redan midsommarfirande, kräftskiva och, håll i er: julfirande – till nästa år. Numera händer det att det kommer avundsjuka kommentarer från vännerna som är i parförhållanden. Även om alla är välkomna i föreningen är det, som namnet skvallrar om, framförallt singlar som är medlemmar.
Många av dem har barn, de har bytt blöjor, stressat från dagis och levt familjelivet. Numera njuter de av att avstå det som tidigare var måsten. Det ska mycket till för att de ska byta bort sina singelliv.
Jag kan inte tänka mig att leva på något annat sätt, jag älskar det här livet, säger Ingrid B, som av personliga skäl inte vill uppge sitt efternamn.
Om jag känner att jag inte vill laga mat någon kväll – då gör inte jag det, konstaterar Lisa Ljungberg.
Alla vardagsmåsten försvinner. Vi har inte heller den här stressen att vi måste bilda familj eller känna att vi måste åstadkomma något som man känner om man är yngre och singel. Vi har varit där och vi har gjort det. Man måste väl få tänka på sig själv ibland? Man måste få vara lite egoistisk, säger Lena Bäckström.
Det har också lett till att barn och barnbarn har förstått att mormor eller farmor inte alltid är tillgänglig för att vara barnvakt. Numera ringer de och frågar, istället för att ta för givet. Farmor eller mormor kan ha annat för sig.
Diskussionen fortsätter och skratt varvas med igenkännande nickar. Här finns berättelsen om hur man som nybliven singel plötsligt blir utesluten från parmiddagar, men också den om vänner som aldrig någonsin ifrågasatt valet att leva som singel.
Det händer väl att man känner sig som femte hjulet under vagnen. Jag har bott utomlands i många år och fick en chock när jag kom tillbaka till Sverige. Herregud, man bjuder väl människor och inte par, säger Emmy Omander.
När singellivets baksidor kommer upp blir diskussionen genast praktisk: däckbyte och snöskottning, rutavdrag och Hjälp-Pellar. Svårast är ekonomin. Det kostar att vara aktiv. Därför försöker de också hålla nere kostnaderna för sina aktiviteter i föreningen, bland annat genom att ta hjälp av varandras kunskaper och erfarenheter.
Om man ska iväg och resa är det dyrare att boka singelrum än dubbelrum. Det förstår jag inte alls. Samma sak med mat, allt som är billigt eller på extrapris kommer i gigantiska förpackningar, säger Maj-Britt Rudnert.
Samhället är i mångt och mycket inrättat efter att vi kommer två och två, eller familjevis. Familjepack och dubbelrum. Men vad gör man med två kilo köttfärs om man är singel? Det börjar dock bli bättre, menar de. Ser de till sina egna föräldrar är det en enorm skillnad, både hur man som singel ser på sig själv, och hur man blir sedd på av omgivningen. Nu har det blivit mer okej med andra levnadsformer än det klassiska familje- eller sambolivet. Begreppet särbo har blivit vanligt i deras bekantskapskrets.
Det är många som väljer att vara särbo. Man har sin familj och sina barnbarn på var sitt håll, sen har man en man som blir en guldkant på vardagen, säger Emmy Omander.
Idag finns så många alternativ och olika sätt att leva, det är väldigt skönt, säger Lena Bäckström.
Christel Andersson har varit singel länge. Hon märker en stor attitydförändring – till det bättre.
Det har blivit en annan inställning till singlar. Förr var det ju skamfyllt att vara singel, nu är det helt okej att gå på bio ensam, det är ingen som tittar konstigt på dig för det, säger hon.
Två månader har gått sedan föreningen startade och i dag är de runt fyrtio medlemmar, men vill gärna bli fler. Framförallt efterlyser de män.
Vi förstår inte var singelmännen håller hus. Det verkar som att de tror att vi är desperata. Det behöver ju inte handla om något annat än vänskap, säger Ingrid B.
Endast ett par män är aktiva i föreningen, men får dåligt gensvar av andra män när det ordnas klassiskt manliga aktiviteter: hockey-, fotbolls- eller pubkvällar. Och visst har det hänt att trevliga män som kommit till föreningen som singlar, inte förblir singlar särskilt länge. Föreningen är dock i första hand en vänskapsförening, och det lilla antalet män har snarare en strukturell förklaring, menar de.
Det är kvinnan som är mer öppen för den sociala biten. Det har man sett i vår ålder, 50 och 60 plus: våra ex hade inte några kompisar, de hade arbetskompisar, men vi hade mer nätverk med väninnor, säger Lena Bäckström.
De vågar inte gå ut och ta kontakt på ett sådant sätt som vi gör. Tar de steget att verkligen ta kontakt är det inte för vänskap utan för att hitta någon – när det för oss är precis tvärtom: vi trivs med våra singelliv, säger Lisa Ljungberg.
Modernatider
